Minnesmärket för Sveaborgs fångläger

I början av självständighetstiden fungerade ett fångläger på Sveaborg under perioden 14.4.1918–14.3.1919. Efter inbördeskriget fördes 10 000 fångar som var eller som misstänktes vara rödgardister till Sveaborgs fångläger.

Var tionde fånge dog av svält och sjukdomar. De som dog på Sveaborgs fångläger fördes till Sandhamn, där de begravdes.

Minnesmärket består av två klippor samt en triangel som är dels naturlig, dels sprängd och dels uthuggen i sten. Minnesmärket har åstadkommits genom att man har bearbetat och avgränsat miljön. I klippan finns årtalen 1918 och 1919 ingraverade, och inskriptionen nöts av det ständigt strömmande vattnet. På plattan som har fästs på minnesmärket finns lägrets namn och tidpunkten för detta antecknade.

Miljökonstverket avtäcktes den 28 september 2004. Minnesmärket utsågs samma år till årets miljökonstverk.

Konstnären Marja Kanervo beskriver sitt verk: ”Årtalen som har graverats in i urberget försvinner lika långsamt som de spår som våldet har lämnat efter sig över generationerna. Förutom som en fysisk kontaktyta till de dödas tysta värld fungerar det porlande vattnet också som en nötande kraft, tidens tand, som till slut fyller sin uppgift. Tills dess sker de förnimmelser och traumatiska reminiscenser som verket förmedlar i nuet”.

Ankomst

Minnesmärket finns på Stora Svartön, nära färjstranden. HST:s färja trafikerar till huvudbryggan året om, varifrån promenaden till minnesmärket är 100 meter lång. Om somrarna stannar vattenbussen vid Sveaborgscentrets brygga, 400 meter från minnesmärket.