En del av världsarvet

Sveaborgs fästning togs år 1991 upp på Unescos lista över världsarv som ett unikt minnesmärke för militärarkitektur. Till andra världsarvsobjekt räknas bl.a. pyramiderna i Giza och kinesiska muren.

Det unika med Sveaborg som bastionsfästning är att den är osymmetrisk och uppförd i skiftande terräng på sju åtskilda öar genom fri tillämpning av fästningsteori utvecklad i Mellaneuropa. Världsarvsområdet omfattar för närvarande sju öar.

Försvaret av tre riken – Sverige, Ryssland och Finland – ger fästningen dess speciella historiska betydelse. Dessutom har fästningen sin egen betydelse i att vara en bebodd och underhållen mångsidig stadsdel.

Sveaborg är till sina centrala delar autentisk, dvs. historiskt äkta. På Sveaborg finns flera beaktansvärda utvecklingsskeden med anknytning till både befästningsteknik och varvsbyggande. Torrdockan med sina galärbassänger, slussportar och paternosteranläggningar i fästningens hjärta var topprestationer inom 1700-talets teknik. I fästningens närområde finns även tiotals historiska undervattensfynd.

Förvaltningsnämnden för Sveaborg har utfört restaureringsarbeten i sjöfästningen i trettio år. Utgångspunkten i dispositionsplanen för Sveaborg är att restaureringen ska ske genom en förening av de antikvariska och arkitektoniska aspekterna.