Världsarvskonventionen

Förenta Nationernas specialorganisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unescos mest framgångsrika verksamhet har varit ett internationellt samarbete i enlighet med den år 1972 godkända världsarvskonventionen. Konventionens målsättning är att genom internationellt samarbete kunna upplysa om olika viktiga kulturarvsobjekt samt garantera att deras värde kan bestå. 177 länder har anslutit sig till världsarvskonventionen. Finland anslöt sig år 1987.

Konventionen framhåller att medlemsländerna har ett gemensamt ansvar för vår världs kultur- och naturvärden. De objekt som upptagits på världsarvslistan tjänar som förebilder, med vars stöd man vill visa på och utveckla aktning för kultur- och naturarvets vård. Var och en av medlemsländerna förbinder sig att bevara och underhålla det värdefulla objekt som medlemslandet föreslagit till världsarvslistan. Listan omfattar en mångfald av de mest intressanta, utsökta och ståtliga objekten inom byggnadskonst, fornkultur, naturformationer och naturmiljöer.

Världsarvskommittén möts årligen för att behandla nya nomineringar. Kommittén väljs bland medlemsländerna för sex år.

Frågor med anknytning till världsarvskonventionen sköts av Världsarvscentret i Paris.