Finska garnisonens era

Finlands självständighet till trots var Sveaborg fortfarande i ryska händer under det finska inbördeskriget våren 1918 tills en del av fästningen i mitten av mars överlämnades till den röda parten i inbördeskriget. De vita fick dock snart övertaget i kriget och förstärktes av tyska hjälptrupper som landsteg i Hangö i början av april.

Den ryska militären på Sveaborg förhöll sig neutral i inbördeskriget och lämnade successivt fästningen. De vita grundade ett läger för röda krigsfångar på Sveaborg. Som mest fanns det sextusen fångar i fästningen. Under lägertiden avrättades röda fångar och en del av dem avled i sjukdomar under fästningens usla förhållanden. De sista fångarna gav sig av i mars 1919.

I maj 1918 ändrades fästningens namn till Suomenlinna i enlighet med det självständiga Finland och fästningen anslöts till den finska staten. Olika enheter ur försvarsmakten för vilka det inte fanns lokaler annanstans placerades snart ut i fästningen. Småningom inleddes restaureringsarbeten i liten skala och turism med öarna som mål kom i gång.

Efter att vinterkriget brutit ut 1939 fanns på Sveaborg bland annat luftvärns- och artilleritrupper. Fästningen fungerade också som bas för ubåtsflottan. Under fortsättningskriget fanns också tysk militär på Sveaborg.

Endast ett par truppförband fortsatte sin verksamhet på Sveaborg efter fortsättningskriget. Det var dock först i mitten av 1960-talet som försvarsmakten slutligen meddelade att den skulle avstå från fästningen. När Sveaborgs kustartilleriregemente (Suomenlinnan Rannikkotykistörykmentti) år 1972 flyttade bort fick Sveaborg en civilförvaltning. Av försvarsmaktens enheter stannade endast Sjökrigsskolan på Sveaborg och den verkar fortfarande på samma plats.