Carl Olof Cronstedt (1756–1820)

Sveaborgs sista kommendant under den svenska tiden var Carl Olof Cronstedt, som framför allt är ihågkommen för sin roll vid Sveaborgs kapitulation i finska kriget.

Cronstedt var frivillig på Sveaborg redan som artonåring. Han utexaminerades som artilleriofficer, for utomlands för att studera och återvände år 1779 till Sveaborg. Litet senare fungerade han som chef för Finska eskadern och som minister med ansvar för havsfrågor, men föll sedan i onåd hos kung Gustav IV Adolf. År 1801 gick färden ännu en gång till Sveaborg, där Cronstedt fick tjänsten som kommendant för fästningen.

År 1808 anföll Ryssland Finland och belägrade Sveaborgs fästning. Efter diverse förhandlingar kapitulerade fästningen. Ansvaret för det inträffade låg hos kommendant Cronstedt, som då belägringen framskred övertygades om att det var fåfängt att sätta sig till motstånd. Händelsen i fråga har varit omstridd sedan 1800-talet, men det är svårt att uppfatta något avgörande skäl till kapitulationen. Cronstedt själv var övertygad om att tiden skulle komma att visa att han hade handlat rätt.
Innan Cronstedts anseende befläckades som en följd av Sveaborgs kapitulation hade han fått rykte om sig att vara en svensk krigshjälte. I Gustav III:s krig hade Cronstedt lett den svenska flottan till seger i det berömda slaget vid Svensksund, som räddade landet från en förlust i kriget. Det är dock få som kommer ihåg detta när Cronstedts eftermäle kommer på tal.

När ryssarna tog Sveaborg i besittning flyttade Cronstedt med sin familj till Mäkkylä gård. Under resten av sitt liv fick han pension som hade beviljats av den ryske tsaren Alexander I. Den svenska domstolen dömde Cronstedt till döden, men Alexander upphävde domen med hänvisning till fredsavtalet. Cronstedt dog år 1820 efter att länge ha levt i stillhet och undvikit offentligheten.