Sveaborgs torrdocka

Sveaborgs torrdocka som ritats av Daniel Thunberg började byggas år 1750. Som plats valdes norra delen av Vargön.

Den stora galärdockan var nästan färdigbyggd år 1756. Därefter började man bygga en fartygsdocka väster om bassängen. Samma år grundades skärgårdsflottan under ledning av chefen för Sveaborgs fästningsarbeten Augustin Ehrensvärd. Fredrik Henrik af Chapman ritade en ny typ av fartyg för flottan som var avsedda att byggas på Sveaborgs torrdocka.

Skeppsbyggnaden tog inte ordentligt fart förrän under Gustav III:s krig i slutet av 1780-talet. Krigets avgörande slag vid Svensksund vändes till seger för Sverige tack vare flottan som seglat ut från Sveaborg.

År 1808 började den ryska tiden på Sveaborg. Torrdockan användes knappt och man lät den förfalla. Bombardemanget under Krimkriget 1855 skadade torrdockan märkbart. Efter kriget förflyttades flottan till Skatudden. Varvsområdet blev ett område med förråd och verkstäder under en lång tid. Först under första världskriget började ryssarna renovera torrdockan till användbart skick. Arbetet blev färdigt år 1917, endast kort innan Sveaborg övergick till det självständiga Finland och fästningens namn ändrades till Suomenlinna.

Under Finlands självständighetstid har torrdockan haft flera användare. Den statliga flygplansfabriken Valtion lentokonetehdas monterade flygplan i torrdockans renoveringshall under 1920-talet. År 1930 övertogs torrdockan av Valtion laivatelakka och samma år blev den också bas för ubåtsflottan.

Efter andra världskriget inleddes en livlig period av skeppsbyggnad på Sveaborgs torrdocka när man började bygga fartyg inom ramen för krigsskadeståndet som förutsattes av fredsfördraget. När Valmet Oy lämnade Sveaborg i mitten av 1980-talet, övergick förvaltningen av varvsområdet till förvaltningsnämnden för Sveaborg. Sedan år 1988 har torrdockan varit uthyrd till Viaporin telakka ry.